Vårdnadsbidraget i Norge blev ett fiasko. För det första blev den så kallade reformen svindyr, nära 3 miljarder norska kronor per år. Ungefär lika mycket kommer vårdnadsbidraget att kosta Sveriges kommuner har SKL (Sveriges kommuner och landsting) räknat ut. För tre miljarder kan man anställa rätt många barnskötare och förskollärare. Det handlar om ungefär 9000 anställda enligt SKL.
Men värre än den ekonomiska förlusten är att vårdnadsbidraget innebär ett rejält kliv bakåt för jämställdheten. 96 procent av de som utnyttjar bidraget är kvinnor och det handlar om två tydliga grupper av kvinnor.
Den ena gruppen är välavlönade kvinnor eller kvinnor, med välavlönade män, som använder bidraget för att kunna deltidsarbeta och därmed ta ett större ansvar (eller hela ansvaret )för hem och barn. Den andra, och stora, gruppen är kvinnor med utomeuropeisk bakgrund med stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. När det gäller dessa kvinnor leder bidraget till att deras möjligheter att få ett jobb och kunna försörja sig minskar ännu mer samtidigt som de lever med mycket små ekonomiska ramar. Ju längre de är hemma och avstår från språkundervisning och annan utbildning desto längre blir vägen till arbetsmarknaden. Integrationen i samhället försvåras både för dem och för deras barn som inte får tillgång till förskola.
Norge gör nu det enda rätta - avskaffar det gammalmodiga vårdnadsbidraget. I Sverige gör den borgerliga regeringen tvärtom. Från den första juli i år , när vårdnadsbidraget införs, hoppas alliansen att hemmafruarna ska återuppstå och kostnaderna för barnomsorgen minska.
