Vem är vinnare?

En rapport som vi har tagit fram i stadhuset visar att skillnaderna mellan de som har höga inkomster och de med låga ökar dramatiskt i Stockholm. Det beror både på den nationella politiken och på den politik högeralliansen för i staden. Hårdast drabbas barnen. Stockholm har alltid varit en segregerad stad och skillnader har funnits- nu ökar de lavinartat. Många barn försvinner från Kulturskolan när avgifterna höjs, alltfler familjer har inte råd att gå till simhallen, föräldrar med försörjningsbidrag få inte SL-kort och kan inte åka med sina barn ens till de gratis aktiviteter som fortfarande finns kvar.
Nu byggs ett privat barnsjukhus för barn med välbärgade föräldrar som kan köpa sig förbi den offentliga kön.
Men egenligen är inte ens barn nmed välbärgade föräldrar vinnare. Inga barn (eller vuxna heller för den delen) mår bra av att växa upp i stad där orättvisorna är stora, där barn med olika bakgrund aldrig möts, där otryggheten och rädslan för varandra ökar.
Och högern tiger och vill inte diskutera fattiga och rika.

Får man säga att borgarna föraktar demokratin

Får man säga att borgarna föraktar demokratin. Nej, tycker naturligtvis borgarna. Nej det låter inte så trevligt tyckte s och mp, när vi igår diskuterade v- motionen om borgarnas förakt för demokrati i kommunfullmäktige.
Sedan högen började styra stan har de baxat ignenom ärenden som stadens konkurrensutsättningsplan, som berör tusentals anställda och brukare, utan en ordentlig remissomgång. Man drog in SL-kortet för de som har försörjningsstöd utan att det hade fattats några beslut i fullmäktige eller i socialtjänstnämnden. Man privatiserar äldreboenden och andra verksamheter utan att brukare, anhöriga eller personal får elementär information och ännu mindre får de vara med och ha synpunkter eller inflytande över vad som ska hända med deras boenden eller verksamheter.
Ett sådant agerande år inte demokratiskt och jag tycker att man ska tala klarspåk om det.

Demokratin sitter trångt i Turkiet

Före jul hade jag nöjet att ta emot 11 borgmästare och kvinnorättsaktivister från olika kommuner de kurdiska delarna av Turkiet. Samtliga borgmästare, som tillhör det kurdiska vänsterpartiet DTP, är åtalade för att de har använt kurdiska i nyårshälsningar och när de på annat sätt kommunicerat med invånarna i sina kommuner.
Detta trots att Turkiet har skrivit under Köpenhamnskriterierna som garanterar minoriteter rätt till sina språk och till sin kultur. Förtrycket mot den kurdiska befolkningen i Turkiet har inte minskat efter valet i juli 2007. Pengar hålls inne till kommunerna, borgmästarna tvingas använda en stor del av sin tid till att försvara sig i olika domstolar och inga staliga satsningar görs i de områden som styrs av DTP.
Enskilda politiker och människorättsaktivister i Europa protesterar mot förtrycket av kurderna, men den ofattbara bristen på mänskliga rättigheter i Turkiet, som hårt drabbar kurder och andra minoriteter får inte någon större uppmärksamhet i media.
Inför kommunalvalen i Turkiet 2009 kommr både nationalisterna och det religiösa AK-partiet att med alla medel försöka krossa DTP både för att det är ett parti som slåss för kurdernas rättigheter och för att det är ett vänsterparti. I riksdagsvalet förekom övergrepp, skrämseltaktik och sabotage mot DTP.s valkampanj. Inget säger att kommunalvalen kommer att genomföras på ett mer demokratiskt sätt.
Då om någnsin behövs internationellt stöd för att valet ska gå korrekt till.

Norge gör tvärtom- avskaffar hemmafrubidraget

Vårdnadsbidraget i Norge blev ett fiasko. För det första blev den så kallade reformen svindyr, nära 3 miljarder norska kronor per år. Ungefär lika mycket kommer vårdnadsbidraget att kosta Sveriges kommuner har SKL (Sveriges kommuner och landsting) räknat ut. För tre miljarder kan man anställa rätt många barnskötare och förskollärare. Det handlar om ungefär 9000 anställda enligt SKL.
Men värre än den ekonomiska förlusten är att vårdnadsbidraget innebär ett rejält kliv bakåt för jämställdheten. 96 procent av de som utnyttjar bidraget är kvinnor och det handlar om två tydliga grupper av kvinnor.
Den ena gruppen är välavlönade kvinnor eller kvinnor, med välavlönade män, som använder bidraget för att kunna deltidsarbeta och därmed ta ett större ansvar (eller hela ansvaret )för hem och barn. Den andra, och stora, gruppen är kvinnor med utomeuropeisk bakgrund med stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. När det gäller dessa kvinnor leder bidraget till att deras möjligheter att få ett jobb och kunna försörja sig minskar ännu mer samtidigt som de lever med mycket små ekonomiska ramar. Ju längre de är hemma och avstår från språkundervisning och annan utbildning desto längre blir vägen till arbetsmarknaden. Integrationen i samhället försvåras både för dem och för deras barn som inte får tillgång till förskola.
Norge gör nu det enda rätta - avskaffar det gammalmodiga vårdnadsbidraget. I Sverige gör den borgerliga regeringen tvärtom. Från den första juli i år , när vårdnadsbidraget införs, hoppas alliansen att hemmafruarna ska återuppstå och kostnaderna för barnomsorgen minska.