Thursday, March 23, 2006

ALLA Stockholmare ska ha ett arbete

Här är en debattartikel vi skrev om valets viktigaste fråga - arbete.

Valet närmar sig. Det handlar om vilket Stockholm vi vill leva i. Vill vi ha fler förskollärare eller tycker vi att det är bättre med fler stadsjeepar i city? Ska det investeras i fler anställda i sjukvården, eller ska de redan rika få mer pengar att investera i egna fastigheter? Ska det vara en rättighet att få god sjukvård och mänsklig omsorg i slutskedet av livet, eller ska det bara vara de allra rikaste som får den möjligheten? Vi har bestämt oss.

Vi vill inte ha ett samhälle där en bra sjukvård, äldrevård eller skola är en exklusiv lyx. Vi accepterar inte en situation där de som arbetar med välfärden går på knäna samtidigt som många människor är arbetslösa. Bara i Stockholmsregionen är drygt 40 000 personer utan jobb, ytterligare 14 000 är aktiva i arbetsmarknadsprogram. Det är ett slöseri som måste upphöra. Vänsterpartiet går till val på en nationell satsning på 200 000 nya offentliga jobb. Enbart i Stockholmregionen kräver det att många tusen medarbetare rekryteras till välfärden i kommuner och landsting. Det är inom barnomsorgen, äldreomsorgen, sjukvården och skolan som de största behoven finns.

I alla moderna samhällen kommer det att behövas fler anställda inom välfärdstjänsterna. Det är möjligt att med samma insats av råvaror och arbetstid producera dubbelt så många bilar eller datorer, när nya produktionsmetoder och maskiner införs. Men det är knappast möjligt – eller önskvärt – att läraren klarar av lektionen på halva tiden, eller att personalen på ålderdomshemmet matar en gammal människa snabbare. Det här innebär att en växande del av samhällets resurser bör gå till produktion av välfärdstjänster. Det behövs helt enkelt fler medarbetare i den offentliga sektorn.Vi får ibland frågan om hur vi skall ha råd att låta folk få rätten till arbete. Men den frågan är felställd, för det handlar snarare om vi har råd att låta bli?

I dag kostar arbetslöshet, sjukskrivningar och utebliven vård och behandling enorma summor pengar för samhället. Skulle dessa kostnader kunna minskas har staten råd med större stöd till Stockholms kommuner och landsting för nyanställningar. Rätten till arbete är en investering, inte en kostnad.Men det handlar inte bara om att anställa fler i välfärdssektorn. Den offentliga sektorn måste utvecklas och moderniseras till att bli vägledande i god arbetsmiljö. I Stockholm har vänsterpartiet medverkat till offentliga satsningar på arbetstidsförkortning, låglönesatsningar och fortbildning av anställda inom till exempel äldreomsorgen. Dessa verksamheter ska fortsätta och vidareutvecklas.

Vi kommer också att bekämpa alla försök att försämra fackliga rättigheter och att tysta frispråkiga anställda, som exempelvis fallet Connex och Seko-anslutne Per Johansson. Ju närmare valet kommer desto tydligare kommer skillnaden mellan vänster och höger att bli för stockholmarna. Redan nu har vi kunnat ta del av den borgerliga oppositionens alternativ: Med försämrad arbetsrätt, privatiseringar av offentlig verksamhet och skattesubventionerade pigavdrag tror de att nya jobb ska skapas.

Vänsterpartiet kommer aldrig acceptera att acceptera detta. Vi kräver riktiga jobb och investeringar i den offentliga sektorn och vill gå i bräschen för att bli den riktigt goda arbetsgivare som det offentliga borde vara.

Lars Ohly
Birgitta Sevefjord
Ann-Margarethe Livh

Rika vinner på pigorna

De borgerliga partierna har försökt att driva igenom att olika kommuner ska bli försökskommuner för s k hushållsnära tjänster. Nu har (o)turen kommit till Stockholms fullmäktige att ta ställning. Kristina Axén Olin (m) tycker att Stockholms stad ska subventionera anställningen av personer för att t ex städa och diska hemma hos folk.
Axén Olin hänvisar till Finland, som inledde ett sådant försök för några år sedan.
I februari kom den första heltäckande utvärderingen av försöket. Resultatet var slående:
Avdragen kostade den finska staten 830 miljoner och de finska hushållen 650 miljoner kronor årligen . För samma summa skulle man kunna anställa nästan dubbelt så många i offentlig sektor.

Det var endast fem procent av de finska hushållen som nyttjade avdraget och endast en tredjedel använde avdraget till rena hushållssysslor. Behovet för avdrag var alltså litet.
Det var de rika som vann på systemet. Höginkomsttagarna, personer med över 360 000 kronor i årsinkomst, var nämligen kraftigt överrepresenterade av dem som nyttjade avdragen.
Hälften av de som hade köpt de subventionerade tjänsterna uppgav att de skulle ha gjort det även om det inte var subventionerat. Avdragen fungerade alltså som en bonus för dem som egentligen inte behövde subventionen.

Skulle Axén Olins pigavdrag införas i Stockholms stad skulle det innebära kraftigt minskade skatteintäkter. Det skulle medföra minskade resurser till Stockholms skolor, äldreomsorg och andra viktiga verksamheter. Det skulle också spä på orättvisorna i Stockholm: Höginkomsttagarna skulle få subventioner för att anställa underbetalt tjänstefolk. Låginkomsttagarna skulle riskera att få sämre samhällsservice.

Man bör fråga sig vad det är för arbetsmarknad som vi vill ha. Vill vi ha en grupp underbetalda personer som utför sysslor i de rikas hem? Vill vi återinföra pigan? 1920 arbetade 200 000 pigor i Sverige. Deras löner var låga och arbetsförhållandena usla. När Sverige moderniserades byggdes servicesektorn ut i offentlig regi. Istället för att anställa en piga fick höginkomsttagare vara med och finansiera utbyggd äldreomsorg och förskola via skattsedeln. Pigan slutade som piga och fick istället anställning som t ex barnskötare eller vårdassistent. Detta var också en stor jämställdhetsreform som innebar kvinnornas insteg på arbetsmarknaden. Nu vill moderaterna rulla tillbaka tiden till 1920. Resurser ska tas från det offentliga och flyttas till det privata. För att tala klartext: Kristina Axén Olin vill att alla skattebetalare ska subventionera Fredrik Reinfeldts och andras hembiträden. Varför då?

Anhängarna av pigavdraget påstår att det innebär att en svart sektor blir vit. Men varför ska vi gynna de som idag snyltar på vår välfärd och inte betalar skatt? Moderaterna som annars tycker om att tala om lag och ordning vill nu premiera skattefuskarna. Varför ska ekobrottslingarna få förmåner?

Vi kommer att verka för att Stockholm förkastar borgarnas pigavdrag. Istället för att subventionera höginkomsttagares hushållstjänster borde mer pengar satsas i den offentliga sektorn. Då kan vi anställa fler inom vård, skola och omsorg. Där behövs resurserna mest!

Margareta Olofsson
Ann Margarethe Livh