Har jag någonsin haft svart städhjälp? Efter att rest 24 timmar för att ta mig hem från Irakiska Kurdistan väcks jag av en pigg journalist klockan åtta på morgonen.
nej det har jag inte, haft svart städhjälp alltså. Har jag någonsin betalat svart för någon tjänst. Ja, det har jag. 1978 när Gabriel min son var nästan ett år och min föräldrapennign gick ut, var jag helt enkelt tvungen att börja jobba och dagisplatser fanns inte att uppbringa. Om jag inte började jobba skulle jag missa det helårsvikariat jag var erbjuden. Min sambo, som var politisk flykting från Chile, hade nyss fått ett lärarjobb som han absolut inte kunde tacka nej till.
Situationen var desperat - att jobba och försörja sig var nödvändigt, barnomsorg fanns inte.
Det blev början på två månaders mardrömstillvaro där vi betalade ett studiekompis till min sambo några timmar per dag när inte jag lyckades smita från jobbet, ta ledig eller när min sambo lyckades fixa schemat så att han kund komma hem tidigare.
Att till slut få en kommunl dagmamma var att vinna högsta vinsten. Att sedan, så småningom, få en dagisplats var en nästan ofattbar lycka.
Bra barnomsorg ser vi nu som något självklart, något som alla barn och föräldrar har rätt att kräva i Stockholm. Det var inte så väldigt länge sedan som det inte var självklart.Och jag ser med förfäran att det kan bli så igen. I Stockholm ska vårdnadsbidraget finansieras ur samma penningpåse som förskolan, samtidigt som borgarna tagit bort krav på barngruppernas storlek och andra kvalitetskrav.
Sämre kvalitet och svårare att få förskoleplats. Belöningen om du själv stannar hemma och tar hand om ditt barn är 3000 spänn i månaden.
Valfrihet för vem. Att välja mellan försörjningsstöd och vårdnadsbidrag, eller
skip to main |
skip to sidebar
